Wäg och LiteLLM: samma API, ett annat lager

Ingen konkurrent på samma lager

Samma OpenAI-kompatibla API-yta. Samma konfiguration, importerbar.

Gratis här. Enterprise där.

Båda projekten är öppen källkod med en kommersiell nivå. Frågan har aldrig varit om det finns en betald utgåva, utan var var och en drar gränsen. LiteLLMs Enterprise-dokumentation listar vad deras licensnyckel slår på, och det mesta på den listan är Apache-2.0 i Wäg. När det gäller flera hyresgäster är skillnaden strukturell: i deras publicerade databasschema bär en organisation ett budgetvärde, utgiftssummor och en medlemslista, och ett team pekar på den genom en valfri främmande nyckel, vilket gör den till en grupperingsnivå ovanför team. I Wäg är en organisation en auktoriseringsgräns som varje förfrågan prövas mot. Där vi lägger samma funktion bakom en licens säger tabellen det.

För rättvisans skull: deras Enterprise-nivå har också IP-tillåtelselistor och en SOC 2 Type II-rapport. Inget av dem har vi i dag.

LiteLLM-kolumnen kommer från deras egen Enterprise-dokumentation, som anger att en licensnyckel slår på funktionerna som listas där. Ej angivet betyder att en funktion inte nämns på den sidan, vilket inte är samma sak som att den vore omöjlig. Wäg-kolumnen är den licensuppdelning gatewayen tillämpar: en Enterprise-funktion är en modul som en signerad licens måste namnge. Agentraderna markerade Ej angivet är ett Ej angivet av ett annat slag: deras agentgateway är inte alls en Enterprise-funktion, så de förmågorna saknas i produkten i stället för att vara inprisade i licensen.

Båda levererar en agentgateway. Bara den ena styr agenten.

LiteLLM har lagt till en A2A-agentgateway, och gör det självklara bra: registrera agenter, styra vilka team och nycklar som får nå dem, fördela kostnaden. Två rader är verklig jämvikt. Resten är där de två produkterna slutar vara samma sak.

LiteLLM-kolumnen återger vad deras egen dokumentation och deras publika repo visar. Ej dokumenterat betyder att funktionen inte beskrivs där, vilket inte är samma sak som omöjligt. Tre rader förtjänar detaljerna. Deras nödstopp avfyrar en webhook mot agentens egen körmiljö och lämnar, med deras egna ord, agenten registrerad och aktiverad på LiteLLM-sidan; vårt avvisar agenten vid gatewayen, på varje replik och region, och avslutar en ström som redan pågår. Deras require_approval är OpenAI:s fält: satt till något annat än never skickas verktygsanropet tillbaka till klienten för att köras — ingenting hålls kvar, ingen namnges, ingenting registreras. Och för agentbetalningar ger en kodsökning i deras repo efter x402 och AP2 ingenting alls. För tredjeparts-API:er ligger skillnaden inte i vidarebefordran. Deras pass-through-slutpunkter dirigerar till vilket externt API som helst med en uppgift angiven i konfigurationen, och rätter per nyckel och team är en Enterprise-funktion. Det som saknas är beslutet: destinationen är en statisk rutt och inte något en viss agent får eller inte får nå, ingen regel läser anropets argument, inget godkännande kan hålla kvar det, det bär ingen flödesetikett och räknas inte mot en körning.

Så fungerar agentstyrning i Wäg

Fall där LiteLLM är rätt svar

På riktigt. Om ni känner igen er situation här ger en control plane er driftsyta ni ännu inte behöver.

• Ett team, en eller ett fåtal tjänster, och ni vill nå flera leverantörer idag.
• Ni använder import litellm inne i applikationskoden för dess routing i processen och callbacks, och värdesätter det direkt.
• Ni har egna Python-callbacks i requestlivscykeln som skulle vara ett verkligt arbete att implementera om.
• Er leverantörslista innehåller något smalt som Wäg ännu inte täcker.
• Era styrningskrav uppfylls faktiskt av budgetar per nyckel.

Symptomen, inte funktionslistan

• Budgetarna måste matcha organisationsschemat. Gränser per nyckel kan inte uttrycka ”det här teamet får 4 000 €, ingen enskild användare mer än 500 €, och marknadsavdelningens experiment får inte äta upp utvecklingsavdelningens kapacitet”.
• Policy måste gälla applikationer som aldrig anslöt sig. En regel som bara kan tillämpas där någon kom ihåg att lägga in den är ingen kontroll.
• Agenter gjorde ytan mycket större. En användartur blir N modell- och verktygsanrop mot externa MCP-servrar. Autentisering per server, verktygs-ACL:er och revision per steg slutar vara trevligt att ha.
• Någon frågade vad AI kostade, per team, förra kvartalet. Och att svara krävde ett dataprojekt snarare än en dashboard.
• Regelefterlevnad behöver protokoll, inte avsikter. Sedan den 2 augusti 2026 medför tillsynsbefogenheterna över GPAI och transparenskraven i artikel 50 i EU:s AI-förordning sanktionsrisk. Loggning och spårbarhet måste gå att påvisa.
• Gatewayen blev bärande. När varje produktflöde ligger bakom den är en Python-process med en interpretator och ett beroendeträd som löses ut vid driftsättning ett annat risksamtal än det var vid tio requests i minuten.

Vad som inte förändras alls

Designåtaganden, inte en funktionsräkning

Funktionstabeller blir inaktuella på ett kvartal. Det här är strukturella val som inte ändras med en release.

Om LiteLLM gör sitt jobb, behåll den. Om det som faktiskt är ansträngt är styrning snarare än routing är det ett annat lager — och det är det Wäg är byggd för.